Min humor

Hårfärgskomplex

Just nu sitter jag och lyssnar på Nothing Else Matters och väntar på att hårfärgen ska verka. Efter några halvhjärtade försök att samtidigt skriva på min finskauppgift gav jag upp det och ägnar nu istället min energi åt att blogga. Men framför allt väntar jag på att hårfärgen ska verka.

Egentligen färgade jag håret igår. "Mörkt rödbrunt". Så sa i alla fall Garnier Nutrisse Cream att färgen skulle vara. Nice sa jag.
Så jag färgade håret igår. Mörkt rödbrunt visade sig vara en bra beskrivning.
Jag vet inte riktigt vad som är grejen med mig och hårfärg. Jag har färgat håret konstant under tre år. Jag har gått från cendré (min naturliga hårfärg) till svartbrunt, till brunt och nu till "mörkt rödbrunt". Jag gillar att färga håret. Men jag har aldrig varit nöjd direkt efter jag färgat det. Aldrig.

Måste vara chocken. Eller nåt. Jag vete fan. Hur som helst.
Jag blir alltid besviken. Tänker att det blev lite för mörkt, lite för rött. Eller inte tillräckligt mörkt. Fel på något sätt.
Och så går jag omkring och känner mig som en skata. Jävla skithelvete att hårfärgen inte ser ut som jag tänkt. Att jag inte blev lika snygg som jag planerat.
Sen slänger jag ett öga i spegeln och inser att det inte var så illa ändå. Det var ju till och med riktigt... snyggt. Häftigt!
Jag är konstig. Går omkring och är missnöjd, samtidigt som jag tycker att det blev jättebra!

Precis som igår. Jag blev helnöjd med färgen! Mörkare. Intensivare. Precis som jag ville ha.
Ändå.. missnöjd. Fan, jag som rödtott? Hell no!
Sedan lyckades jag med konststycket att missa att färga två slingor. Mitt på huvudet. Vid benan!
Är man skicklig så är man.

Tack och lov hade jag sparat flaskan med hårfärg. Eftersom jag inte orkade göra ett allergitest (har man färgat håret i tre år utan poblem lär jag inte svullna upp som en blåsfisk just precis idag), så tänkte jag att om jag nu skulle dö av en allergireaktion, kan det ju vara bra för läkarna att veta vad det var för kemikalie jag reagerade på. Fast dör jag spelar det nog ingen större roll.

Hur som helst.

Då jag upptäckte mina fina, bruna slingor mitt i allt det röda, insåg jag att det var ett smart drag att spara hårfärgsflaskan. Jag har precis squeezat ut de sista resterna av färgen, och kletat in i de slingor som vägrade få färg förra gången. Hoppas det fungerar.

Undra förresten vad som händer med hårfärg som ligger kvar i flaskan under natten? Hmm... det kanske blir grönt? Spännande.
Nåja, om 15 minuter får jag svar.

Hårfager

De senaste dagarna har jag drabbats av en oerhörd lust att både byta frisyr och hårfärg. Så i morse beväpnade jag mig med en sax och stövlade in på toaletten.
Något radikalt klipp blev det inte, men en liten snedlugg. Jag klippte väl bort en decimeter, så nu täcker luggen precis ögonen om man kammar den rakt ned. Helt ok. Ingen större skillnad, men helt ok.






Ikväll innan finskalektionen planerar jag att införskaffa en flaska hårfärg också. Återigen, ingen radikalt. Lite mörkare med aningen röd ton funderar jag på. Lite mer spännande. Men bara lite.
Nåja, ombyte förnöjer, så det ska nog blir bra.

Ny(ttigt) liv

Efter ett otal antal "nu ska jag börja äta nyttigare", och ungefär sju gånger så många bullar, så ska jag faktiskt bli nyttigare.
Chockerande, men sant.

Gårdagens möte med ridskolan resulterade i att jag varvade mellan att snacka med resten av ledarna, och att trycka i mig chokladmuffins vid kakbordet. Jag vågar inte ens tänka på hur mycket jag åt. Urgott. Men mycket.
Mina tankar under kvällen gick från "mmm, gooott!" till "bara en till" vidare till "burp... jag ska aldrig mer äta så här mycket" och efter en stund till "jooomen, en till..." och sedan tillbaka till "aldrig mer".
Jag lär mig aldrig. Men gott var det!

Jag tränar redan rätt hyfsat, så nu är det kakorna som ska väck. Sedan är jag lika pigg och fräsch som en Ramlösa-reklam! Så efter dagens träning (60 minuter kondition på olika masikner i gymet) var jag duktig och köpte lite avocado. Har faktiskt varit sugen på det en längre tid. Sedan åt jag gravad lax med avocado och grönsaker. Nyttigt värre.
I och med min nyttighets-boom (som nu har hållit sig i hela 17 timmar) så har jag återupptäckt bloggen Fitness for Life av Maria Andersson. Hur bra som helst om man är intresserad av träning och kost. Kommer tyvärr aldrig få lika snygga ryggmuskler som hon har, men förhoppningsvis lika stor motivation!
Nåväl. Allt har sin tid. Även nya vanor. Ikväll blir det träning med orkestern, med den obligatoriska fikapausen. Jag är bakansvarig idag, och har svängt ihop moccarutor (med vissa missöden, men det är en helt annan historia). Så just ikväll kommer jag troligen komplettera mitt kaffe med fikabröd.
Men på måndag.
Då jävlar!


.

Krackelerad

.

Kaffe på finskt vis

Det är nästan lite pinsamt. Jag läser 7,5 poäng finska. Halvfart dessutom. Och jag hinner ändå inte plugga tillräckligt. Jag har finska idag, och har inte på långa vägar hunnit med det jag borde ha gjort. Till mitt försvar kan jag säga att lärarna är överambitiösa och många som läser kursen har finska som modersmål.
Jag, däremot, kunde säga bussi och räkna till tre på finska när jag började.
Hur som helst. Jag bestämde mig för att skippa lektionen ikväll, och istället plugga hemma. Så jag fixade mig en kaffe latte och bänkade mig framför böckerna. Lite besviken blev jag doch på mjölken som vägrade skumma sig. Suck.
Inte lika fint, men latten smakade mumsigt ändå.

Finska är väldigt olik svenskan. Glosor är därför rent ut sagt skitsvårt att lära sig, för det går verkligen inte att relatera till något. Och det bli ju inte lättare om man
inte ens vet vad ordet betyder på svenska!

Whatthefuck?!

.

..

Replay

Eftersom det är mycket mer behagligt att surfa runt på internernet än att ta itu med de saker man egentligen borge göra, så är det precis vad jag har haft för mig den senaste timmen. Tyvärr har jag insett att internet är grymt överskattat.
Visst visst, miljontals webbadresser, obegränsade möjligheter och sekundsnabb kommunikation. Gäsp. Boooring.
Bara för att det finns hur mycket som helst att hitta/läsa/göra på nätet, betyder det inte att jag lyckas använda möjligheterna. Så när aftonbladet.se och tjuvlyssnat.se var läst, när mailen var besvarad och när jag för sjuttioelfte gången tryckte på F5 utan att det hände något nytt på Facebook, så försökte jag vidga mina vyer. Det gick... sådär. Snällt sagt.
Till sist spanade jag in mig gamla blogg, som jag lade ner för över ett år sen (kanske snarare "glömde bort för över ett år sen"). Och faktum var att det var riktigt kul läsning.

Jag har aldrig ansett att jag är någon fantastisk bloggare. Jag är en ganska medelmåttig medelmåtta på det hela taget. Men. Min gamla blogg var inte på pjåkig. På den tiden verkade jag i alla fall vara bättre vän både med orden och tangenbordet, och lyckades knåpa ihop en handfull riktigt bra inlägg. Cred to me med andra ord.
Det andra som slog mig var att jag verkade ha pluggat fysik konstant under tiden då jag bloggade.
Fast det kanske berodde på att jag bloggade om att jag borde plugga fysik, iställe för att verkligen plugga fysik. Hade jag pluggat effektivt, hade jag kanske inte behövt sitta 27 timmar om dygnet framför ERGO Fysik-boken.

Russinfinnar

Jag vet inte om Gud vad bakis eller bara ville djävlas den dagen då han skapade min gensammansättning. Men hur som helst så var Allas Våran Skapare inte särskilt snäll.
Okej, jag kan erkänna att allt inte är skit. Jag är naturligt smal. När min kropp har bestämt sig för en vikt så är det bara så. Jag kan käka i princip vad som helt utan att lägga på mig. Det är bra. Det gillar jag.
Tyvärr går det åt andra hållet också. Jag skulle kunna utveckla extrem anorexi och leva på vatten och olivkärnor i fyra månader med det enda resultatet att jag skulle få grymt mycket tid över när jag slipper laga middag.
Men visst händer det att det blir lite för mycket sötsaker ibland, och jag lägger på mig lite. Hey, jag är ju inte mer än mänsklig. Normala kvinnor som går upp i vikt, får även större boobs (män som går upp i vikt för också större boobs, men det är inte riktigt samma sak…). Det får inte jag. När kilona kommer smygande kan jag riktigt höra hur min kropp tänker att ”MAGEN är nog rätta stället att placera extrafettet. Jajjamensan!”. Tack så mycket! Verkligen.

Man ska kanske inte klaga. Jag är ung och frisk, och det ska man väl uppskatta. Men att vara ungdom är ingen lycklig Broadwaymusikal dagarna i ända. Ormen i paradiset stavas finnar. Och nu pratar jag inte nationaliteten. (Har någon sett reklamen för Basiron? WTF ungjävel, du har EN finne på kinden. Du har fanimig inte rätt att gnälla!)
Häromkvällen höll jag på med min vanlig kvällsprocedur. Ut med linser, bort med smink, fram med tandborsten. Mitt i allt detta säger min mamma, på sitt typiska jag-är-din-mor-och-har-alltså-rätt-att-säga-precis-vad-jag-vill-sätt: ”men OJ vad mycket finnar du har!”.
Tack mamma! Jag älskar dig också.
När hon ser att jag inte riktigt uppskattar hennes notering fortsätter hon: ”men vaddå? Jag är 50 och har också en finne.”
Skulle det få mig att må bättre? Det enda min kära moder lyckades åstadkomma var att ge mig en inblick av min framtid. Mina förhoppningar att framtiden skulle te sig ljus slogs i spillror. Återigen, på normala kvinnor försvinner finnarna då de blir vuxna. Men uppenbarligen, tack vare mina gener, kommer inte detta hända mig.
Att bli äldre medför att man får rynkor. Det positiva är att man skipper finnar. Jag, å andra sidan, kommer ha rynkiga finnar då jag är 50.

Tack ännu en gång mamma. Eller Gud, eller vem man nu ska klandra.
Vem vill inte ha russinfinnar, liksom?

Nattlig fotopromenad

Jag inser att det ibland kan verka som att jag håller till ute på krogen mest hela tiden. Så är det verkligen inte. Faktiskt. Helt enkelt eftersom jag inte har råd. Visst, nationerna kan ibland vara oförskämt billiga (tack och lov), men det kostar ju ändå.
Men jag tackar ju inte nej till en trevlig kväll med flickorna för det. Så när Sara sms:ade och frågade om jag ville följa med ut på Snerikes, ja klart man svarar "ja"! Underbar kväll!
Kvällen började hemma hos Sara tillsammans med några av hennes vänner. Senare begav vi oss ner till stan och till Snerikes nation, där det var fullt drag. Träffade på två studenter jag lärt känna de senaste veckorna, så allt var frid och fröjd.


På promenaden från bussen hem till mig, drabbades jag av en oemotståndlig lust att använda kameran. Träden var så vackra när de var alldeles täckta av frost! Så jag lekte paparazzo en stund, klockan 1 på natten sisådär. Jag är faktiskt ganska nöjd med resultatet (om man nu bortser från några mindre genomtänkta egobilder. Exempel finns längt ned).
Jag borde verkligen börja fotografera mer.

Dagen efter

Just nu upplever jag ett av de där, inte så sällsynta, "not at my best-moment".
Fy. Fan.
Jag har så pass mycker livserfarenhet att jag börjar veta mina begränsningar. Tyvärr har jag ännu inte kommit så långt att jag har börjar agera efter det. Vad jag vet och vad jag gör är inte alltid samma sak.
Pubrundan igår var trevlig. Jättetrevlig! Lite för trevlig till och med.
Nej, alkohol var det faktiskt inte för mycket av. Det var ganska lagom med 4 (eller blev det 5...?) stora starka under en kväll.
Det som belv mitt fall var nyfikenheten. Om någon säger "gör inte så", då gör jag så. Bara för att se vad som händer.
Snusa alltså. Ingen bra idé. Även min storasyster har upptäck att det är ytterst obra att snusa om man hör till vår släkt. Det har hon berättat, detaljrikt. Så, när någon under påbrundan bjuder mig på en prilla, vad gör jag? "Jomen vafan, klart man ska pröva. Nån gång ska vara den första..."
Troligtvis blev det även den sista. För min syrra hade rätt. Ingen bra idé att snusa. No no!
Vaknade upp med huvudvärk modell bergsprängare, och spenderade förmiddagen i nära kontakt med toastolen.

Mental note to myself: Don't go there. Really, don't!

En halv student

Ska man vara noga är jag bara halvtidsstudent. Jag läser lite strökurser på halvtid. Vilket i och för sig bara ger min ännu mer tid att vara student. Det är bra. Väldigt bra!
Jag har precis återupptäckt almanackan. Utan den skulle jag vara körd. Herrejävlar vad lite koll jag skulle ha. Ännu mindre än vanligt.
Ikväll är det pubrunda med nationen.
Javisstaja, nationen. Kanske ett okänt begrepp för vissa. Inte för andra. Men i korthet: här i uppsala finns det 13 nationer. Alla som studerar går med i en nation. Jag är med i Norrlands nation. Det är en förening med andra studenter, som anordnar, ja.. Studentarrangemang helt enkelt. Alltså sprit, fest och diverse udda aktiviteter för att tala klarspråk. Urkul!
Så nu är det dags för mitt livs andra pubrunda. Ett otal antal studenter ska försöka gå runt på alla 13 (!) nationer och ta en stor stark på varje.
Jag tror ingen blir förvånad om jag säger att det inte är många som orkar med det.

Nåväl, nu ska jag försöka ta mig iväg till Friskis&Svettis för att bränna lite kalorier. Öl är ju som bekant ingen smaldricka.

How to start a blog...

Okej. Det är ju ingen direkt hemlighet att alla har en blogg. Det har inte stört mig tidigare, men nu börjar det bli ett problem. Antalet bloggare är nämligen större än mitt ordförråd.

Det märkte jag när jag skulle börja blogga. Att komma igång var inte svårt. Motivation och kunskap fanns. Men inget bloggnamn.

Eller snarare, inget ledigt bloggnamn.

För att ha något att roa mig med så dokumenterade jag mina problem.

Det hela började med att jag tappade tålamodet när alla mina seriösa förslag visade sig vara upptagna:

Sen började jag se det roliga i det hela, och tog reda på vad folk faktiskt hade döpt sina bloggar till. Klart underhållande!

Men även jag har mina gränser. Efter 20 minuter av "Tyvärr, den här bloggadressen är inte ledig" så började jag lacka ur. Milt sagt...